Consolidated Model 28 - U.S. Navy PBY - ”Catlina” -"Canso" - "Nomad" - GST

Utvecklingen

Översikt

Flera versioner byggs, från PBY-1 till PBY-6A med ökad motorstyrka, beväpning, utformning av stjärten, infällbart landningsställ med mera. Fram till 1938 är PBY en ”äkta flygbåt”, vilken förses med löstagbara hjul för att kunna tas upp på land. Både flygbåtarna och de senare amfibiemodellerna förväntades kunna ligga en längre tid på redden, så de var utrustade som vilken båt som helst med till exempel ankare, knapar, länspump och lanternor.

Tornet inhyser bland annat flygmekanikerns arbetsplats och hans instrument. PBY var troligen det första plan där flygmekanikern endast kommunicerar med piloten via intercom. En fördel med placeringen är att mekanikern har en oslagbar utsikt över motorerna genom fönstren på vardera sida av tornet.

Ett kännetecken och elegant teknisk lösning är att de elektriskt manövrerade uppfällbara pontonerna blir till en del av vingen i uppfällt läge.

Som kuriosa kan nämnas att för att prova skrovets täthet vid tillverkningen så fyllde man skrovet med vatten istället för att sänka ner skrovet i en bassäng, på så sätt slapp man jättelika provningsbassänger och att barlasta planet.

PBY-1

Efter att XPY3-1 flugit för första gången 1935 beställde U.S. Navy 60 st PBY-1 som fick en inte så kantig fena och de kraftfullare Pratt and Whitney R-1830-64 motorerna på 900 hk. Denna ursprungliga modell följdes av ett antal förbättrade varianter, även kommersiella.

PBY-2 

Mindre ändringar av stjärtens design och skrovförstärkningar, 50 stycken byggda

PBY-3

Utrustades med R1830-66 motorer på 1000 hk, 66 stycken byggda.

XPBY-4

Den första PBY-4 som byggdes, byggdes sedan om till XPBY-5A

PBY-4

I stort sett samma som PBY-3 men fick en ännu starkare motor, Pratt & Whitney's R-1830-72 på 1050 hästkrafter, och ett flertal av denna variant fick de för PBY-5 så karakteristiska  "blisters", plexiglaskupolerna, för sidokulsprutorna, iställer för skjutdörrarna på var sida om flygkroppen. Både stjärtpartiet och motorgondolerna reviderades. Propellernaven förseddes med spinners men dessa togs bort på nästa modell. Totalt byggdes 33 stycken, inklusive XPBY-4. De sista PBY-4 konverterades till de första PBY-amfibieplanen med samma landningsställ som PBY-5A.

PBY-5

Efter att det politiska läget i världen förändrats genom Tyskland invasion av Polen 1939 beställde U.S. Navy 200 PBY-5 den 30 december 1939 för att klara de inrikespolitiska kraven på att kunna patrullera kusterna och haven utanför.

Denna PBY-variant fick en uppgradering av motorerna till Pratt & Whitney's R-1830-82 eller R-1830-82 Twin Wasp på 1200 hk som utnyttjade bränsle med högre oktantal. 684 stycken byggdes

XPBY-5A (XPBY-5?)

XPBY-4 konverterad till PBY-5A prototyp, flög för första gången i november 1939.

PBY-5A

Denna modell var den första modell som från början designades som amfibie. Den förseddes med ett trehjuligt uppfällbart hydrauliskt landningställ. Noshjulet kunde fällas in helt, men huvudstället fälldes in i urtag i skrovsidan mellan vingarnas stag.  De första 124 stycken som byggdes hade en enkelmonterad kulspruta i nosen, medan de efterföljande förseddes med ett "eyeball"-montage för en dubbel kaliber .30 kulspruta sem ersatte det tidigare enkelmontaget. Modellen uppgraderades även med en aktre position för en kulspruta. Modellen förseddes med R-1830-92 motorer på 1200 hk och självtätande tankar. 803 stycken byggdes och levererades till USAAF, RAF (Catalina IIIA) och en till United States Coast Guard.

PBY-5R Sea Marc

En modifierad PBY-4 (BU 1245) som levererades till US Navy som användes som personaltransport i Atlant och Kanal-zonen. I mars 1943 påbörjades en ombyggnad där den förlorade sitt amfibielandningsställ och fick PBY-5A blisters och stjärt. Den förlorae även sitt nostorn och fick en täckt "Clipper"-nos, vilket skulle bli det sätt på vilket efterkrigstidens kommersiella plan modifierades. Den inreddes även för passagerartransport.

PB2B-1, PB2B-2, PBV-1A "Canso", GST

För att klara produktionen kontrakterade Consolidated i ett antal företag för att bygga licencerade varianter av PBY-5/5A.

 - Boeing Aircraft i Kanada byggde:

     - PB2B-1 i stort sett lika med PBY-5, 165 stycken byggda. De flesta överfördes till Royal Air force (RAF) och Royal new Zealand Air Force (RNZAF) som Catalina IVB.

     - PB2B-2 , en PBY-5A med stjärtpartiet från PBN-1 och de senaste ändringarna inklusive den termiska vingen, avisning av stjärten, "eyeball"-nostorn och radar, de flesta överförda till RAF som Catalina VI och 138 stycken lånades till sovjetiska flottan.

 - Vickers Ltd i Kanada byggde PBV-1A "Canso", mycket lik PBY-5A

 - i Sovjet byggdes en version som kallades GST ('Gydro Samoliot Transportnyj").

OA-10, A-10

USAAF beteckning för PBY-5A, överlevare från kriget fick 1948 beteckningen A-10

OA-10A, A-10A

USAAFs beteckning på PBV-1A, fick 1948 beteckningen A-10A, likaså tre plan från U.S. Navy overförda 1949

CATALINA

RAF döpte PBY efter Santa Catalina-ön i Kalifornien. Namnet spred sig och användes även inofficiellt  i USA (tillsammans med ett antal mindre rumsrena beteckningar). Följande beteckningar användes:

Catalina I

   Flygplan inköpta för RAF, samma som PBY-5 med sex kaliber 0.303 kulsprutor (en i nosen, fyra i blistren, en akter om skrovsteget) och försedd med två 1200hk R-1830- S1C3-G motorer. 109 stycken byggda.

Catalina IA

   Använda av Royal Canadian Air Force(RCAF) som Canso, 14 stycken byggda.

Catalina 1B

   PBY-5B leasade av RAF, 225 stycken byggda.

Catalina II

   Förändrad utrustning, sex byggda.

Catalina IIA

   Vickers-Canada -byggda Catalina II för RAF, 50 stycken byggda.

Catalina IIIA

   US Navy PBY-5 As använda av RAF i den Nordatlantiska färjetrafiken, 12 stycken byggda.

Catalina IVA

   PBY-5 leasade av RAF, 93 stycken byggda.

Catalina IVB

   PB2B- I leasade av RAF, några till Royal Australian Air Force(RAAF).

Catalina VI

   PB2B-2s leasade av RAF, några till RAAF.

PBN-1 "Nomad"

En kraftigare variant med ett aggressivare utseende, som utvecklades och byggdes av Naval Airforce Factory (NAF). Trots att NAF gjorde stora förändringar på skrov, vinge och stjärt får trots allt detta flygplan räknas som en medlem av PBY/Catalina-familjen. De flesta användes av den Sovjetiska Flottan.

PBY-6A

Ett stort antal förbättringar av designen från PBN-1 införlivades, samt förbättrat skydd, vapen och radar. Den mest synliga förändringen var den "rakare" högre stjärtfenan. Detta var den sista versionen av PBY som utvecklades. 175 stycken byggdes varav 21 överfördes till Sovjetiska flottan.

Ett antal av dessa konverterades tillbaka till PBY-5A för att kunna registreras i Kanada genom att man bytte stjärtfenan till en från en 5A. Så är fallet med vårt flygplan.

PBY-6AG

En PBY-6A använd som personaltranport av U.S. Cost Guard.

WATERBOMBER.se © 2009 • Privacy Policy • Terms Of Use